Stora Syltraversen dag 2

Vi vaknade tidigt och konstaterade att väderförhållandena inte såg allt för bra ut. Tät dimma och kraftigt snöfall. Men med löftet om att det skulle spricka upp så tänkte vi att vi i alla fall skulle ta oss till den första pinackeln, för efter den kan man nämligen enkelt avbryta sitt försök i en ras-ränna.

06

Stora Syltraversen är en kamm som går mellan några av topparna i Sylmassivet. Med bra förhållanden, inte allt för bökig men med svåra förhållanden, direkt livsfarlig. Kammen är bara några meter bred på sina ställen med stup på hundra meter åt båda håll. Från den första Pinackeln krävs repellering, i övrigt så kan man klara sig ganska så bra utan klätterutrustning om det är torrt och sikten är bra.

Vi tog oss upp för den första pinackeln, lite halt men det kändes ändå helt okej för oss båda. Vi satte lite säkringar och hjälpte varandra för att båda skulle känna sig trygga. Väl uppe på toppen hittade vi det vi behövde hitta och repellerade oss vidare.

Stefan på väg ned från första pinackeln.
Stefan på väg ned från första pinackeln.

När man är i fjällen eller när man håller på med klättring så måste man våga misslyckas, det kan vara skillnaden mellan liv och död. Läs om min och Johans resa till Kebnekaise, där blev vi tvungna att avbryta på grund av väderförhållandena. Det gäller att känna sig själv och det gäller att kunna ta modiga beslut om att antingen köra eller avbryta. Nu skulle beslutet tas. Avbryta, eller fortsätta? Dimman hade släppt och det såg ut att kunna spricka upp, så vi tog beslutet att fortsätta.

Vidare upp mot Templet och nu började det att spricka upp på riktigt. Sikten blev kanon och vi stormtrivdes på den smala kammen.

21410676734_32f4bbf385_o
Stefan på väg upp mot Templet
Templet
Templet

På Templet så kunde vi inte finna den ledtråden vi behövde, hela toppröset var helt genomfruset och gick inte att ta sig in i, men vi fortsatte glatt och hoppades att cachens ägare kunde ha förståelse för det. Man vill gärna inte förstöra ett toppröse. Efter Templet så rullade det på i rätt bra tempo. Vi tog någon liten paus och fyllde på med ny energi, men i övrigt så gick det väldigt smidigt fram. Utsikten var helt fantastisk och vi kunde se långt in i Norge. På Djävulskammen hittade vi vår andra ledtråd.

Vänstra dalen: Norge, högra dalen: Sverige
Vänstra dalen: Norge, högra dalen: Sverige

Sedan var vi framme vid Storsylens vägg. Den mest exponerade biten och där fick klätterutrustningen komma till sin användning igen, jag gick som försteman och Stefan kom efter. Väl uppe på Storsylen träffade vi andra vandrare som kommit från andra hållet och som blev väldigt förvånade när det plötsligt kom folk ifrån vad som ser ut att vara ett stup.

Från Storsylen och ned till Fjällstationen så är vandringen rätt enkel. Vi gjorde ett stopp på Lillsylen för den sista ledtråden och kunde därefter få pusselbiten från Templet av cacheägaren och plötsligt hade vi finalkoordinaterna för cachen.

Vid fjällstationen finns en bro (sommartid) för att ta sig över jåkken, men den var borttagen nu vilket gjorde att vi fick leta länge innan vi hittade en lämplig plats för vadning. Stefan blötte ned sig rejält medan jag klarade mig torrskod. Från fjällstationen och tillbaka tog det ungefär 10h.

Nu var vi lagom slitna men bestämde oss för att vandra några km ytterligare för att tidigt kunna vandra tillbaka mot Storulvån och bilen.